Lika Värde
Ibland läser jag tidningen. Nu menar jag inte den på toaletten. Jag lånar Gummans dator och läser nya nyheter. Tänk vad utvecklingen går framåt. På min tid...
Nej, det tar jag en annan gång. Jag skulle ju faktiskt berätta om VAD jag läste i tidningen. Jag läste om DJUR!
Själv är jag en stor djurvän eller liten, det beror på hur man ser det. Stora djur som hundar, katter, kaniner och höns. Sådana djur tycker jag om, men bara på tallriken. Det är en annan sak med små djur. Djur som fläktande spyflugor, förklädda grodor, sysslolösa rödmyror, färggranna sländor, sällskapliga kackerlackor, rakryggade giftspindlar och sniglar.
Oftast läser jag om hur man med stort besvär äntligen lyckats utrota något djur, men nu har man upptäckt ett alldeles nytt djur. SPÖKSNIGELN. Sniglar finns det gott om och nu uppträder de i spökform, som på trots. Det finns gott om dom här också, inte sniglar men spöken. Både gamla mostrar, fastrar och jag vet inte vad. De gör inte mycket väsen av sig, rör aldrig hundarna eller katterna i kylskåpet. Med spöksnigeln är det värre. Den konkurrerar med människan om maten. De äter upp vår käraste maträtt, vår svenska nationalrätt, spaghetti. De slukar den som på räls eller löpande tråd kanske är en mer exakt beskrivning. Utan ketchup!
Först visste man inte hur denna nya art uppstått, men det är nu vetenskapligt bevisat att Spöksniglarna fallit offer för Mördarsniglarnas vilda framfart. Att mörda är en ond handling och ger dålig karma. Det är därför dessa sniglar återföds som spöken, den lägsta form av liv som finns. Vita svävar de nu fram som slemmiga tefat, från en annan dimension. Eftersom de som alla spöken är blinda väjer de inte för vare sig väggar eller kylskåp.
De ser allt, hör allt, vet allt eftersom de ÄR ÖVERALLT. Man har alltså kommit fram till att de utgör en mycket stor fara för den nationella och internationella säkerheten. Värre än FRA! De måste utrotas!
Som djurvän håller jag inte med. Istället för att utrotas tycker jag att de borde fostras, som man gör med Mördarsnigeln. Ja, de flesta är inte djurvänner och därför av annan åsikt. De tycker att även Mördarsnigeln ska utrotas som alla djur, trots den värdefulla samhällsinsats den gör.
Gumman som är uttråkad, borde engagera sig i denna fråga. Bli djuraktivist. Samla in pengar till spökhus och andra förnödenheter.
|
Värdefulla länkar
Spöksnigeln
Mördarsnigeln
Motion
.
Nyssens slog den här bloggen besöksrekord.
Ja, kanske inte men ändå.
Det får mig att tänka på att göra en höna av en fjäder. Nu är det inte så att vi behöver vare sig det eller nåt annat hokus-pokus, som att trolla fram kaniner ur hattar. Vi har mat, Gubben och jag. Dessutom är det inte långt till McDonalds. Jag kan nästan se det härifrån. Tror bestämt att det börjar kurra lite i magen, men man får väl tänka på vikten, suck! Jag är lite rund här och där men det är inte så att jag äter för mycket. Jag har lite såna där ämnesomsättnings-problem-fel.
Gubben motionerar han. Han brukar gå till svettis-å-tränis eller vad det heter på fredagskvällarna. När han kommer hem är han röd om både näsa och kinder. Han är så trött att han knappast kan hålla balansen. Åh, så han luktar! Den svettlukten är inte att leka med kan jag säga. Ibland är han så utmattad att han till och med kräks. Sånt där är inget för mig, men något borde jag ta mig för, istället för att bara vara uttråkad. Kanske inte riktigt lika ansträngande och så vill jag att det ska vara socialt. Det tycker jag är viktigt.
Jag spelade kort ett tag. Det är både socialt och ger träning för både hjärna och kropp. Jag kan säga att det kostar på att sitta still utan att röra en enda muskel i ansiktet. Först gick det riktigt bra men sen gick det utför. Sanningen att säga höll vi på att få lämna både hus och hem, Gubben och jag. Jag hade spelat bort varenda krona jag hade. Ja, och så Gubbens förstås.
Det var först när jag hade slutat med den idrotten som jag fick veta att jag nog inte var så dålig, trots allt. När jag fick sockersjuka och synen försämrades, började jag använda glasögon. Mina kort hade liksom speglats i glasögonen. Då trodde jag att det hörde till spelet, det sociala spelet. Nu förstår jag bättre varför de tittat så där tankfullt på mig ibland. Ett tag funderade jag på att ta revansch och skaffa kontaktlinser. Men när jag räknade på hur många bigmac det skulle kosta släppte jag den idéen. Och vid närmare eftertanke - hur roligt kan det vara att sitta vid ett bord med en massa folk med förstoringsglas i näven.
Nej, jag tror jag ska satsa på något annat istället. Det skrivs så mycket i tidningarna om politik numera. Tänk om jag skulle satsa på det, bli minister. Då slår jag liksom två spyflugor i en smäll för då kan jag motionera också. Så där lagom mycket.
Nyssens slog den här bloggen besöksrekord.
Ja, kanske inte men ändå.
Det får mig att tänka på att göra en höna av en fjäder. Nu är det inte så att vi behöver vare sig det eller nåt annat hokus-pokus, som att trolla fram kaniner ur hattar. Vi har mat, Gubben och jag. Dessutom är det inte långt till McDonalds. Jag kan nästan se det härifrån. Tror bestämt att det börjar kurra lite i magen, men man får väl tänka på vikten, suck! Jag är lite rund här och där men det är inte så att jag äter för mycket. Jag har lite såna där ämnesomsättnings-problem-fel.
Gubben motionerar han. Han brukar gå till svettis-å-tränis eller vad det heter på fredagskvällarna. När han kommer hem är han röd om både näsa och kinder. Han är så trött att han knappast kan hålla balansen. Åh, så han luktar! Den svettlukten är inte att leka med kan jag säga. Ibland är han så utmattad att han till och med kräks. Sånt där är inget för mig, men något borde jag ta mig för, istället för att bara vara uttråkad. Kanske inte riktigt lika ansträngande och så vill jag att det ska vara socialt. Det tycker jag är viktigt.
Jag spelade kort ett tag. Det är både socialt och ger träning för både hjärna och kropp. Jag kan säga att det kostar på att sitta still utan att röra en enda muskel i ansiktet. Först gick det riktigt bra men sen gick det utför. Sanningen att säga höll vi på att få lämna både hus och hem, Gubben och jag. Jag hade spelat bort varenda krona jag hade. Ja, och så Gubbens förstås.
Det var först när jag hade slutat med den idrotten som jag fick veta att jag nog inte var så dålig, trots allt. När jag fick sockersjuka och synen försämrades, började jag använda glasögon. Mina kort hade liksom speglats i glasögonen. Då trodde jag att det hörde till spelet, det sociala spelet. Nu förstår jag bättre varför de tittat så där tankfullt på mig ibland. Ett tag funderade jag på att ta revansch och skaffa kontaktlinser. Men när jag räknade på hur många bigmac det skulle kosta släppte jag den idéen. Och vid närmare eftertanke - hur roligt kan det vara att sitta vid ett bord med en massa folk med förstoringsglas i näven.
Nej, jag tror jag ska satsa på något annat istället. Det skrivs så mycket i tidningarna om politik numera. Tänk om jag skulle satsa på det, bli minister. Då slår jag liksom två spyflugor i en smäll för då kan jag motionera också. Så där lagom mycket.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
