Celebert Folk

Gumman som blivit intresserad av politik och blivit minister, tycker att vi ska gå på föreställningar och visa upp oss bland celebert folk. Detta gör att jag har ringt till jobbet och bett om att få ledigt idag. Först var bossen tveksam, men när han fick veta vad det gällde var han mycket förstående och gav mig ledigt.

Det saken gäller är att vi ska gå på en rättegång idag, och kanske till och med få hälsa på Leif Silbersky. Från början var det meningen att vi skulle gå både Gumman och jag men sedan visade det sig att hennes finkläder hade krymt i tvätten. Jag skulle alltså få gå ensam.

Gumman plockade fram fina kostymen, fracken som jag inte haft på mig sedan vi gifte oss för länge, länge sedan, Gumman och jag. Det visade sig att den också hade krympt, men inte så mycket. Gumman satte sig vid symaskinen och trampade på som Susanna Kallur i toppform. Sedan kom hon rusande med pincetten och ryckte hår ur både näsa och öron på mig. "Vill man vara fin får man lida pin", kvittrade hon när jag skrek som värst.

Så var det att kränga på sig fina fracken och Gumman ägnade en lång stund med att få flugan på plats och sitta perfekt. Hon hade köpt nya strumpor dagen till ära. Mjuka fina gå-bort-strumpor i samma färg och spegelblanka svarta skor. Jag blev så ståtlig att jag knappt kände igen mig i spegeln. Hon hade lyckats hitta en gammal portfölj i något skrymsle som hon putsat så den såg riktigt ny och blank ut. I den lade hon några tidningar från toaletten för att fylla ut den på ett belevat sätt.

Jag trodde nästan att jag skulle komma försent för Gumman ville aldrig sluta med att plocka och borsta bort osynliga hårstån. Till slut lyckades jag ändå slita mig loss och spatserade stolt iväg med en känsla av att äntligen vara en person av betydelse.

Jag gick bort till datorn och satte mig på finstolen som ställts dit dagen till ära. Sedan följde jag rättegången från både Expressen och Aftonbladet. Jag uppdaterade sidorna med jämna mellanrum för att inte missa något. Man hade sagt att dagens förhandling inte skulle erbjuda någon dramatik, men så hände det...

En journalist ropade ut att Leif GW Persson spelade sudoku. Ja, Leif som Leif - Silbersky eller Persson, spelar väl ingen roll. Båda är ju celebert folk.

Leif GW Persson hade gjort en "profil" för 5 år sedan och var där å yrkets vägnar för att få se denna "profil" i verkligheten. Det tar ju bara ett ögonblick och sedan ägnade han sig alltså åt sudoku, vad det nu är? Och spela, är det ett sånt där dataspel som folk brukar ägna sig åt nu för tiden? Jag blev nyfiken och undersökte saken.

Det är ett spel. En annan vill ju inte vara sämre så jag provade det och upptäckte att det var riktigt roligt. Lite som att lösa korsordet. Verkligen spännande! Jag glömde alldeles bort vad jag var där för och så blev det att vi satt där - Leffe och jag - och spelade och hade trevligt.

Ja, det blir något att berätta för grabbarna på jobbet imorgon.

(länkarna presenteras i bokstavsordning)

Leffe

Spelet