Studie

.

Jaha, när jag nu ska bli minister måste jag också bestämma färg. Det vill säga i vilket parti jag ska bli minister. Rosa är min favoritfärg, men jag hittar inget sånt parti. Istället har jag bestämt mig för att titta på andra saker, som kvittering eller vad det nu heter. I ett parti finns redan en kvinna så det partiet ska jag inte bli minister i. Däremot kan man ju alltid titta på de fördelar en sådan här karriär ger.

"Jag hatar allt genuint typiskt svenskt." Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker."

Man har friheten att få vara rasist, så länge man föraktar Svenskt, inte så illa.

"Arbetslösheten drabbar tydligast och hårdast de som blir utan jobb."

"De dåliga politikerna, det är sådana som aldrig kommer ut ifrån det här huset, till exempel, och som pratar på ett sådant sätt så att "vanliga", inom situationstecken, folk inte förstår."

Man behöver inte bry sig om vad man säger, huvudsaken är att man säger.

Man behöver inte betala tv-licens och man kan ha svart dagmamma. (Måste genast prata med Gubben om att vi behöver skaffa barn så dagmamman har något att göra. Tänk, att jag ska bli mamma också!)

Man behöver inte besiktiga bilen eller leta efter parkeringsplats. Man kan parkera precis var som helst. Privat, i tjänsten åker man naturligtvis lång svart typ likbil med privatchaufför och bar och sånt.

Sen kan man äta choklad. Jag älskar choklad! Och "förskott" på lön, toppen, när man är så underbetald. Den här karriären är ju rena drömmen.